Efter alla dessa år av övervikt och kämpade på diverse kurer, bantande och hetsande så har det äntligen blivit allvar. Jag ska göra en magsäcksoperation.

Det är ett steg som är "drastiskt" i mångas ögon. Många tänker även, varför inte gå ner i vikt på egen hand ? Finns en del avundsjuka med. Samt de som tycker att detta är en genväg till ett smalare liv. Men det är det långt ifrån. Detta är ett tvång att leva ett sunt och smalt liv. Detta är ett hjälpmedel för mig att klara detta. Man kan likväl jämföra det med en som behöver en rullstol. Ska man inte få ha den möjligheten att äga en rullstol om man behöver och att rullstolen underlättar ens sätt att leva.

Redan 2005 tog jag egentligen beslutet att göra denna operation, jag påbörjade allt, prover, samtal osv. Men fick rekommendationerna att skaffa barn först eftersom proverna visade sig vara så pass bra. Lättare sagt än gjort, som många vet så påverkas även fertiliteten av övervikt. Till slut fick vi i alla fall vår guldklimp ... och på något vis så känns det som att jag skulle genomgå allt jag fick genomgå för att bli redo för detta stora steg som väntar.

I somras bad jag om att få sätta igång resan igen, tyvärr kan man ju inte hoppa på där man hoppade av, utan får börja från början igen. Det positiva i kråksången är att de numera opererar närmare hemmet. Så jag kommer att göra operationen i Hudiksvall istället för Uppsala, och det glädjer mig!