Tänkte att jag skulle skriva ihop en liten berättelse om operationen och tiden på sjukhuset. Kanske kan vara intressant att läsa för någon, å för mig själv att ha kvar.

Onsdagen den 13:e Januari körde då min mamma mig till Hudiksvall. Var uppe tidigt på morgonen å smög iväg så inte min man och son skulle vakna. Mamma väntade på mig ute och vi startade resan. Var mer nervös denna gång än de två tidigare gånger då vi åkt dit å sen vänt hem.

Vi kom fram lagom tills de öppnade å jag skulle få komma in. Jag visste precis vad som skulle göras, på med den fina sjukhuskostymen, fragminet i benet, å två alvedon ;) Sen vägdes jag in. Hade typ tappat 13 kilo innan operationen då. Det diffar ju alltid från våg till våg. Fick sitta på sängen en stund å mamma stannade kvar som en backup i fall .. ja man visste ju inte helt klart att det skulle bli av!

Sen kom de in å hämtade mig, allt gick så snabbt. Klockan var lite innan 8 då jag gick in till operation, kramade mamma hejdå å gick in. Operationsbordet väckte minnen från den jobbiga förlossningen 2,5 år sedan. Men jag lyckades andas mig igenom det. De var så duktiga! De skämtade å pratade så jag tänkte på annat. Blev fastspänd i bordet med fötter å armar. Jesus på korset stilen ;) De började förbereda inför operation, fick dricka nått otroligt olidigt äckligt (som jag även fick under kejsarsnittet) ... tvi vale. Men det är bra för magen att inte få uppstötningar å sånt. Sen satte de nog en nål tror jag .. minns faktiskt inte ... Sen kom masken på ... var tungt å andas .... andades å andades å hann tänka att detta funkar inte på mig! .. de justerade lite å sen minns jag inget mer ;)

Vid 10 vaknade jag upp på UVA (uppvaket) med VÄRLDENS huvudvärk! Ojoj, sååå ont i skallen! Fick nått emot det, å däckade igen ... sov en stund, å vaknade, sov en stund å vaknade. Å det pep varje gång jag slutade andades, för det gjorde jag tydligen då jag somnat .. dumt! Vaknade dock varje gång det pep, å blåste i min lilla pipa för att lungorna skulle må bättre.

Var uppe på benen å stod medan de rättade till sängen redan vid 12 tiden tror jag. Vid 15 var jag uppe på avdelningen, inget alls på IVA. De tyckte jag var "oförskämt pigg" för att stanna kvar där nere. Blev lite ställd då de hade sagt jag skulle ligga på IVA hela första natten.

Kom i alla fall upp på avdelningen å fick dela rum med en tjej från Edsbyn, lycka till Carina! När jag kommit upp testade jag att gå på toaletten för första gången, det brukar vara svårt att komma igång med pinkeriet efter operation, men icke. Satte mig, å kissade. Strålande!

MEN! När jag reste på mig lyckades jag fastna med kanylen jag hade på vänster hand i handtagen som finns vid toaletten å "råkar" dra ur den!!! AJ FAN! Det gjorde fan ont ... å blod ... ojoj. droppade överallt! Trodde fan jag skulle svimma! Lutade mig mot gåbordet å de var snabba å duktiga å fixade till det igen! Tack! Sen tassade jag mot sängen å vilade lite ;)

Natten gick väldigt bra, sov i ungefär en timme åt gången, sen var de in å kollade blodtryck och syresättning. Ja en gång varje timme. Syresättningen låg bra, men de ville jag skulle ha syrgas ett tag just eftersom jag hade haft lite andningsuppehåll. Blodtrycket var bättre än det nånsin varit!!!

Torsdagen kom, jag hade 5dl vätska att få i mig, det gick väldigt bra. Inget ont alls egentligen. Var så förvånad över hur "lite" det gjorde ont. Var uppe å gick å rörde mig, å vilade i omgångar. På eftermiddagen fick jag en ny rumskompis, från Ljusdal, samma ställe som jag kommer ifrån.

Dagen gick faktiskt väldigt fort, drickande, toabesök, promenader, tv-tittande ... ja det rullade på. Kirurgen besökte mig å berättade att operationen hade varit väldigt bra, en snabb och "enkel" operation. Allt hade varit så fint där inne. Det var skönt att höra verkligen!

Fredagen skulle vara dagen jag får åka hem ... om jag får i mig 1500ml vätska/näring. Å det gick väldigt bra, kämpade in i det sista. Å min far kom å hämtade mig vid 17 tiden. Redo att komma hem till mina två darlings!

Vägen hem var dock den jobbigaste på LÄNGE! Varje lilla gupp gjorde ont i magen. Hua! Så när jag väl kom hem pallade jag upp i soffan å där blev jag sittande .... å sovande om vart annat. Men ack så roligt å få komma hem! Sonen var dock helt bestört i att doktorn hade MÅLAT på min mage! hahah.

Envisades med att sova i sängen första natten, var jobbigt. Sov dåligt. Var vaken lite längre stunder. Å hade faktiskt väldigt ont. MEN, nu var jag hemma! Det helade mest! Å nu mår jag PRIMA!!! =) Ångrar inget! Detta är å kommer att bli det bästa som kunnat hända mig!