Länge sedan jag skrev något här, av naturliga skäl. Inget har hänt.
Jag väntar å väntar på ett brev, eller ett samtal.
Snart snart. Hoppas jag!

Just nu är jag så less på att vara detta jag. Less på att vara fet.

Jag har väl aldrig förr brytt mig om vad folk säger, eller ser ut att tänka, eller blickar. Men nu.
Ja nu svider orden illa, blickarna skär som knivar & kommentarer blir som tornar. Jag vet varför. Jag störs av det själv, vilket jag inte gjort innan.

Men snart snart snart får jag hjälp. Hjälp att slåss mot detta monster som kallas fetma.

Jag hoppas att veckorna ska gå fort nu, för nu är det veckor att räkna ner .... det känns inte allt för långt borta. En nystart i livet. Det är precis vad jag behöver.

Titta ni, kasta glåpord ...... en dag .. snart.. blir jag osynlig.