Det gav ett minus på 1 kilo.
Å det får jag vara nöjd med.
Å som en klocka kom kvinnoveckan igång exakt på dag 28 igen för 4 gången i rad.
Min klocka har blivit servad å tickar på som den ska nu mao. hehe.

Det som e jobbigt e dock all vätska jag drar på mig just nu pga det. Bläh.
Bara å kämpa på å hålla sig borta från vågen! =)

Igår var jag ute å gick vår lilla motionsslinga runt sjön, å jag pallade att jogga små bitar av sträckan! Var inte alls jobbigt, gjorde inte ont i knäna heller! Helt underbart var det! Längtar ut igen för att gågga runt sjön! =) Kanske blir det redan en tur i kväll, lutar åt det ;) beroendet, here I come! hehe.

Köpte ett par nya nikeplus skor då vi var på semester. Helt lovely är de! Sköna å lätta, å med en nikeplus funktion som jag är så sugen på! Goa Peter hade en sändare som jag ska testa, man lägger den nere i sulan å sen registrar den allt över till min iphone! Perfekt! Ska bli roligt att använda. Gillar siffor å statistik =) Go figure! =)

Så ja, det rullar på helt enkelt!
Strax dax för första mellanmålet idag, det blir nog bara en liten wellness - crisp n' light från Wasa idag. Med lite smör å mjukost, inget mer protein med idag.

Just det, måste berätta att jag numera bär min egen ring på ringfingret. haha. Jag å maken bytte ringar igen ;) Min ring har ju blivit så stor att den trillade av ... medans maken alltid haft mindre fingrar å hans ring var då nån storlek mindre ... inget man uppskattat som kvinna, men så har fallet varit. Så nu har vi bytt ringar, jag har makens ... med mitt egna namn i alltså. Men det gör ju inget =) Nu har jag en ring att krympa ur igen .. hehe =)

Hej hallå alla trogna följare.

Kom på att jag glömt skriva att vi åkt på en liten minisemester till familjen i söder.
Kommer hem igen på Lördag eftermiddag, så det blir vägning på söndag morgon som jag brukar. 1 vecka ifrån vågen .. det har blivit god mat här nere å en hel del promenader ändå. Hoppas på ett litet minus på min käre vän där hemma ;)

Sommaren är här, å vi njuter av solen och att umgås med nära å kära.

Man måste kunna släppa taget å njuta av livet.

Det känns inte alls lika jobbigt denna gång att vara ifrån vågen, det känns snarare spännande. Ser fram emot å se om det hänt något då vi kommit hem. Mitt kontrollbehov som får lära sig å släppa lite ;))

När vi åkte hade jag tappat -42,8kilo, min förhoppning vore att ha tappat -45 då vi kommer hem ;) Vi får se! Allt minus är bra minus .... så skönt att kunna njuta lite mer av värmen! Helt klart!

Hoppas det går bra för er alla medsystrar där ute! Njut av sommaren å livet!

Jag tänkte att jag kan ju börja lite smått med måltider, recept å lite annat som hör till maten kanske?

Detta var dagens lunch. Rester från middagen igår, dvs. åt jag samma då.

Grillad marinerad kyckling, ris, currysås med röd currypasta å ärtor. Mums!

Första bilden visar med hjälp av ett vanligt batteri hur stor lådan är ungefär, å hur mycket mat jag gjorde i ordning ... andra bilden visar vad som inte fick plats i magen.

Betty undrade:
Skulle vara intressant att läsa lite mer om hur kosten och själva måltiderna och rutiner och beteendet runt det hela funkat eller inte funkat och dina tankar kring allt osv.. men det kanske finns och jag bara missat?

Sen en annan fråga som kanske är lite för personlig, du avgör själv. Hade du stöd av pojkvän och övrig familj? Fick du liksom "övertala" dem att detta var ett bra beslut för dig eller gick det av sig själv? Min pojkvän är tyvärr livrädd för allt som har med blod och operationer och komplikationer att göra och stöder inte mig i detta vilket känns extra tufft. Vart hittar man stöd då liksom, nä inte ens ens närmaste finns där..?



Först måste jag tacka för den otroligt värmande kommentaren! Det känns otroligt varmt å skönt i hjärtat att veta att man inspirerar någon att ta steg ut och våga ta beslutet. För mig är detta beslut det bästa jag tagit hittills i mitt liv! Jag hoppas det blir det samma för dig! KRAM

Sedan till svaren.

Jag har länge tänkt ta å dokumentera vad jag äter och hur det fungerar för mig. Men maten har varit ett sådant känsligt ämne för mig, då jag vet jag har ett par nemesis som läser min blogg å jag har inte velat försvara mina val. Men jag ska ha det i åtanke då det kanske kan vara av intresse! =)

För mig har maten varit ett rätt så komplicerat kaptiel till en början då jag inte hade lust till någon som helst mat! Ingen matlust, ingen hunger. Och jag har då ätit för att överleva så att säga. Inte haft någon inspiration eller så. Hade tagit in att koncentrera mig på protein dock, så det blev mycket sånt i början.

Med tiden har lusten till mat kommit, å det i den bemärkelse att jag tycker det är roligt att laga mat igen, att testa nya saker som jag aldrig skulle kunnat tänka mig innan. Exprimentera och finna lusten igen.

Mängden mat är ca 2-2,5 dl, ibland lite mindre. Jag har köpt små söta matlådor som rymmer 3dl som jag använder när jag ska ta med mig mat till jobbet. Jag uppskattar hur mycket jag brukar kunna äta, och mäter inte med mått. Jag äter det jag orkar, å oftast blir det att jag kastar lite. Man känner helt enkelt då det är stopp.

Min relation till mat eller mitt matbeteende har förändras. Mat smakar annorlunda, jag kan njuta mer av maten, av smakerna. Jag blev givetvis inte lobotomerad under operationen, men det mesta söta som var min fälla innan är jag inte ens sugen på. Choklad som var min största kärlek förr har jag inte ens smak för. Jag har smakat, å jag mår inte dåligt av det, men jag har bara inget som helst sug. Däremot har jag sug efter lakrits, hård salt lakrits, å det kan jag unna mig ibland. Jag har aldrig förr varit en chipsmänniska, men även det kan jag unna mig ibland utan att må dåligt av det. Men det är så himla små mängder. Antar det är saltet jag vill ha, sött är inget jag alls vill ha längre. Jag har smakat fikabröd, men inte det heller har jag aptit för. Å det är jag glad för. Man måste ju kunna leva så normalt det går, å jag kan äta allt, men i små mängder. Å det funkar för mig, jag är nöjd, jag njuter mer av maten.

Jag äter det jag vill ha helt enkelt. Jag fokuserar ännu på protein, älskar potatis vilket jag inte gjorde på samma vis innan. Jag har ett begär efter kött, kött, kött! Grillat, stekt, kokt .. i alla former!

Oj, så långt det blev.

Sen till fråga nummer 2.
Jag måste säga jag har haft ett enormt bra stöd från familj och vänner. Både min familj å makens familj har varit ett enormt stöd å peppar mig massor! När jag tog beslutet var jag lite rädd hur familjen skulle reagera på mitt beslut, varför vet jag inte riktigt. Men de mottog mitt beslut med öppna armar å var lika förväntansfulla som jag tro jag. Alla förstod allvaret med en så stor operation, och var självklart oroliga. De fanns där å stöttade mig då jag fick två inställda operationer på rad ... tack!

Sedan har jag haft ett enormt stort kontaktnät med redan opererade vänner och bekanta. Det är rätt många i mitt lilla samhälle som gjort operationen nu sista åren, och vi brukar träffas och diskutera och bolla tankar och idéer. Det kan verkligen vara skönt att ha några i sin omgivning som genomgått samma sak eller genomgår parallellt med dig.

Angående pojkvän eller familjemedlemar som kanske inte kan stötta fullt ut pga. rädsla så kan jag berätta att jag har en nära vän som hade en pojkvän som var väldigt rädd inför ingreppet då han precis som din pojkvän är rädd för blod, operationer osv. Det var väldigt tufft för henne innan operationen då hon inte riktigt kunde visa sin egen rädsla inför honom då det skrämde honom ännu mer. Men nu en tid efteråt då hon mår bättre än nånsin så stöttar han henne å tycker det var det bästa som kunde ske!

Jag kämpar vidare.
Upp å ner har vikten pendlat sista veckorna, så himla irriterande.
Man gör allt man kan för att få resultat men inget händer.
Å jag vet längst där bak att såklart är det så i livet.
Speciellt med stress i den mängd som jag fått genomstå sista tiden.
Inte så konstigt.

I morse gick det äntligen under den forna lägsta vikten. Härligt.
Kanske all träning äntligen ger lite resultat.

Får fortfarande kommenterar å så över hur "ovärt" det är när man tappar vikt genom en livsomställande operation som en magsäcksoperation. Tack å lov är det inte majoriteten av kommentarer, utan de flesta verkar förstå vilket jobb detta faktiskt är och innebär, för resten av mitt liv. Att varje tappat hekto är en seger för mig, att fira. Å så kommer jag att fortsätta göra. Varje minskat hekto som jag faktiskt KÄMPAR mig till ger mig hopp om ett värdigt liv.

Jag vet att de flesta med dessa kommentarer själva inte är nöjda med sin kropp eller tillvaro och inte kan unna en annan människa att faktiskt gjort ett lyckat val i sitt liv .. att den människan faktiskt mår bättre och blir mer och mer hälsosam. För vissa kan lycka verkligen sticka i ögonen. Å är man olycklig själv, visst är det jobbigt att möta andras lycka ibland. Men det är bara att kämpa på! Livet är en kamp, oavsett vad man går igenom!

Jag vill uppmana er alla att ge en vän, bekant, kollega, familjemedlem en extra varm och go kram eller ord idag. Sprid lite optimism, positivitet, glädje och lycka! Var inte så negativ till allt, försök å se det positiva i alla situationer!

Nu kämpar jag vidare .. i mitt liv, i min kamp.
Till er alla där ute! KÄMPA PÅ!!!
You're worth it! ♥

Jävla viktnoja.
Jag hatar det.
Jag försöker att inte tänka på det.
Men det går inte.

Nu har jag stått still eller pendlat i 2 veckor.
Först kvinnoveckan, å då brukar jag stå still.
Å sen förstoppningsproblem som iofs inte helt är löst ännu ... men ändå.

JAG HATAR Å STÅ STILL ELLER GÅ UPP LITE.

Kämpar på, å gör det jag ska göra. Mer kan jag ju inte göra.
Jobbigt som fan för psyket.

Det ska inte vara "slut" än, mer ska jag ner! Jag SKA nå mitt mål! Det bara ÄR så!
Jag har 30 kilo kvar, å det SKA jag bara bli av med!
Jag ska nu försöka att inte väga mig på ett par dagar, å bara slappna av så kanske magen kommer igång som den ska.

Jag kan ju ha mindre kläder, å jag vet att jag är smalare.
Men just när det står still så här så känns det som om jag sväller å blir större än nånsin.
Kläderna sitter åt helt pötligt, bara för att jag lägger märke till det.
Dessa jävla hjärnspöken har bråkat allt för mycket sista tiden.
Suck!

Tungt är det. Måtte kroppen bli medgörlig snart ....
Har ett mål jag vill nå, å nu känns det svårare!
Men skam den som ger sig.

Ska nog ta å köpa sommarkortet på gymmix så jag kan träna i sommar.
Vägrar sätta stopp här!

Stopp i kröket igen verkar det som.
Viktuppgång på 8 hekto senaste två dagarna, trög/stopp i magen.
Så nu dricks det ännu mer vatten å äts katrinplommon igen.
Va fan!

Jag hoppas verkligen inte det blir så här som det känns att de e på väg att bli.

Huuuuua!

Fan oxå.

Det som gick som på räls .... det flöt på.
Äsch skit! Rent ut sagt.

Bara å härda ut å låta dagarna gå...

Jessica!!! hoho .. hör du mig ;)
Verkar inte kunna lämna kommenterer i din blogg ... jag vill ha excelbladet! ;)
Gimme gimme!

Min mailadress är [email protected]

Tack gulle du! ♥