Betty undrade:
Skulle vara intressant att läsa lite mer om hur kosten och själva måltiderna och rutiner och beteendet runt det hela funkat eller inte funkat och dina tankar kring allt osv.. men det kanske finns och jag bara missat?

Sen en annan fråga som kanske är lite för personlig, du avgör själv. Hade du stöd av pojkvän och övrig familj? Fick du liksom "övertala" dem att detta var ett bra beslut för dig eller gick det av sig själv? Min pojkvän är tyvärr livrädd för allt som har med blod och operationer och komplikationer att göra och stöder inte mig i detta vilket känns extra tufft. Vart hittar man stöd då liksom, nä inte ens ens närmaste finns där..?



Först måste jag tacka för den otroligt värmande kommentaren! Det känns otroligt varmt å skönt i hjärtat att veta att man inspirerar någon att ta steg ut och våga ta beslutet. För mig är detta beslut det bästa jag tagit hittills i mitt liv! Jag hoppas det blir det samma för dig! KRAM

Sedan till svaren.

Jag har länge tänkt ta å dokumentera vad jag äter och hur det fungerar för mig. Men maten har varit ett sådant känsligt ämne för mig, då jag vet jag har ett par nemesis som läser min blogg å jag har inte velat försvara mina val. Men jag ska ha det i åtanke då det kanske kan vara av intresse! =)

För mig har maten varit ett rätt så komplicerat kaptiel till en början då jag inte hade lust till någon som helst mat! Ingen matlust, ingen hunger. Och jag har då ätit för att överleva så att säga. Inte haft någon inspiration eller så. Hade tagit in att koncentrera mig på protein dock, så det blev mycket sånt i början.

Med tiden har lusten till mat kommit, å det i den bemärkelse att jag tycker det är roligt att laga mat igen, att testa nya saker som jag aldrig skulle kunnat tänka mig innan. Exprimentera och finna lusten igen.

Mängden mat är ca 2-2,5 dl, ibland lite mindre. Jag har köpt små söta matlådor som rymmer 3dl som jag använder när jag ska ta med mig mat till jobbet. Jag uppskattar hur mycket jag brukar kunna äta, och mäter inte med mått. Jag äter det jag orkar, å oftast blir det att jag kastar lite. Man känner helt enkelt då det är stopp.

Min relation till mat eller mitt matbeteende har förändras. Mat smakar annorlunda, jag kan njuta mer av maten, av smakerna. Jag blev givetvis inte lobotomerad under operationen, men det mesta söta som var min fälla innan är jag inte ens sugen på. Choklad som var min största kärlek förr har jag inte ens smak för. Jag har smakat, å jag mår inte dåligt av det, men jag har bara inget som helst sug. Däremot har jag sug efter lakrits, hård salt lakrits, å det kan jag unna mig ibland. Jag har aldrig förr varit en chipsmänniska, men även det kan jag unna mig ibland utan att må dåligt av det. Men det är så himla små mängder. Antar det är saltet jag vill ha, sött är inget jag alls vill ha längre. Jag har smakat fikabröd, men inte det heller har jag aptit för. Å det är jag glad för. Man måste ju kunna leva så normalt det går, å jag kan äta allt, men i små mängder. Å det funkar för mig, jag är nöjd, jag njuter mer av maten.

Jag äter det jag vill ha helt enkelt. Jag fokuserar ännu på protein, älskar potatis vilket jag inte gjorde på samma vis innan. Jag har ett begär efter kött, kött, kött! Grillat, stekt, kokt .. i alla former!

Oj, så långt det blev.

Sen till fråga nummer 2.
Jag måste säga jag har haft ett enormt bra stöd från familj och vänner. Både min familj å makens familj har varit ett enormt stöd å peppar mig massor! När jag tog beslutet var jag lite rädd hur familjen skulle reagera på mitt beslut, varför vet jag inte riktigt. Men de mottog mitt beslut med öppna armar å var lika förväntansfulla som jag tro jag. Alla förstod allvaret med en så stor operation, och var självklart oroliga. De fanns där å stöttade mig då jag fick två inställda operationer på rad ... tack!

Sedan har jag haft ett enormt stort kontaktnät med redan opererade vänner och bekanta. Det är rätt många i mitt lilla samhälle som gjort operationen nu sista åren, och vi brukar träffas och diskutera och bolla tankar och idéer. Det kan verkligen vara skönt att ha några i sin omgivning som genomgått samma sak eller genomgår parallellt med dig.

Angående pojkvän eller familjemedlemar som kanske inte kan stötta fullt ut pga. rädsla så kan jag berätta att jag har en nära vän som hade en pojkvän som var väldigt rädd inför ingreppet då han precis som din pojkvän är rädd för blod, operationer osv. Det var väldigt tufft för henne innan operationen då hon inte riktigt kunde visa sin egen rädsla inför honom då det skrämde honom ännu mer. Men nu en tid efteråt då hon mår bättre än nånsin så stöttar han henne å tycker det var det bästa som kunde ske!

Sanna undrade:
Hur högt BMI ska man ha och hur länge har du väntat totalt på operationen?


BMIgränsen har legat på 35 väldigt länge, det är olika från sjukhus till sjukhus, därför är det bäst att kolla med sitt eget sjukhus. Om man vill göra operationen privat, är det lägre krav, och man får då bekosta operationen själv.

Jag har väntat i 18 månader då jag får min operation. Här uppe går det lite saktare. Stockholm har haft snabbare köer, och man kan åberopa vårdgaranti som man har rätt till. Jag valde dock att inte göra det då jag vill ha nära hem. Är så pass sjukhusrädd som det är redan, så detta kändes bäst för mig.

Emilia undrade:

Stämmer det att, efter man har gjort en sån operation kan man få samma biverkningar/komplitationer ett år efter operationen som man kan få strax efter den? alltså att det är samma risk strax efter, som det är ett år efter?

Riskerna som har direktkoppling till operationen är ju mer knuten till tiden direkt efter, så som kanske läckage osv. Men däremot kan man ju få problem långt senare oxå, å egentligen har det inte med operationen i sig att göra, utan att man går ner kraftigt i vikt. Tex. har man ökad risk att få tarmvred då tarmarna får mer plats att röra sig i magen. Man måste ha kolla på vitaminer och miniraler så man inte kan ta upp samma mängd från maten längre, det är lätt att man drabbas av brist av olika ämnen. Därför äter man vitaminer och tillskott resten av livet med. Men hellre det än en massa mediciner? Biverkningar så som tex. dumping (att man mår dåligt om man äter för fort eller för söt eller fet mat) det kan man ha heeeela tiden dock, resten av livet. Så ja, en del biverkningar/komplikationer kan man även ha/få senare i livet. Undrar om det blev ett bra svar formulerat. Försöker förklara så gott det går.

Spessartin undrade:

Hoppas du snart blir van vid den där otäcka smaken så att de där shakerna bara slinker ner... hemskt att sätta i sig nåt som man verkligen inte tycker om... men visst är det så att du skall fortsätta med dem även efter operationen ett tag?

Nej, tack å lov behöver jag inte dricka dessa shakes efter operationen. Men visst kan man ta till dem som ett mål om man vill. Men eftersom jag inte riktigt klarar av dem så tror jag inte det kommer att hända. Men man ska aldrig säga aldrig ;)

Tiden efter operationen, då "flyter" man alltså i 4 veckor till. Det  ska då vara bra med näring i det man får i sig. Det blir då flytande kost så som fil, yoghurt, soppor, mjölk & juice. En dag kommer att se ut ungefär såhär:

Frukost (7:30): 2dl fil, välling, yoghurt eller mjölk
Mellanmål (10:00): 2dl mjölk, fil, yoghurt eller provivasoppa
Lunch (12:00): 2-2,5dl varm, slät soppa
Mellanmål (14:00): 2dl yoghurt, fil, slät fruktsoppa, fruktjuice eller nyponsoppa
Mellanmål (16:00): 2dl yoghurt, fil eller nyponsoppa
Middag (18:00): 2-2,5dl varm, slät soppa
Kvällsmål (20:00): 2dl välling, fil, yoghurt eller mjölk

Och under dagen ytterligare 5 dl kalorifri dryck, och en annan viktig sak man börjar med är 3tsk rapsolja. Det tar man antingen som "medicin" rakt av, eller blandar det i soppa eller liknande. För att smörja tarmen.



Tar fram era frågor mest för att många kanske funderar över samma saker, hoppas ni tycker det är OK?!

Spessartin undrade:

Ojjj, det är massor.... jag vet inte om detta är rätt, men tror du det stämmer att 1 kg kroppsfett är 7000 kcal? hmmm Isåfall går du rejält back nu...


Det går att räkna ut. Hittade detta på ett forum för Kost/Näringslära:
1 kg kroppsfett innehåller dels fett och dels celler/vävnad/vatten och just denna vävnad brukar bestå till 80-90% av vatten så vi kan säga att det bara är vatten (spelar försumbar roll).

1 kg fett innehåller 9000 kcal. Om ett kg kroppsfett innehåller 7000 kcal så finns det 7/9 * 1kg fett i det. Alltså 778 gram fett. Resten, 222g (räknade fel innan), kan man säga är vatten.

Så på ett förlorat kilo är det inte så stor mängd vatten som man kanske vill tro.

AKP undrade:

Jag har funderat lite på en sak.. Kanske en "konstig" fråga, kanske är jag helt ute och cyklar. Men när man ska in på op så får man bara shake och rasar därmed i vikt. Varför inte då fortsätta leva på shake ännu längre och sedan lägga in lite vanlig mat sakta men säkert. Då krymper man ju magsäcken automatiskt och hinner ändra sin inställning till mat. Samt att man lär sig "äta" regelbundet osv.

Nu kan jag bara utgå från mig själv. Antar du menar att man borde äta shakes istället för att utföra en operation? Innan man får en operation, så har man testat shakes oxå som en utväg. Att tappa kanske 10-20 kilo skulle säkert fungera att göra med enbart shakes eller varva med annan lågkalorimat. För mig, som tyvärr har över 70 kilo att gå ner funkar det inte i längden. Att man äter shakes innan operationen har egentligen inget med att göra ATT man ska gå ner i vikt innan operationen, det som eftersträvas är att få bort fett kring inälvor och lever så att man kommer åt att operera utan att ta död på patienten. Att hamna i ketos. Att man sedan tappar 3-10kilo under två veckor av shakes, det är en bonus. Tyvärr kan du inte krympa magsäcken samma storlek som du får efter en operation genom att äta mindre på det viset heller. Dessutom sker en omkoppling av tarmen vid en gastric bypass som gör att kroppen inte tar upp näring och annat på samma vis. Så mitt svar är, jo det kan man säkert göra om man har ett par kilon att tappa, för att shakes inte är en långsiktig metod för en långsiktig viktminskning för någon med så pass stor övervikt.

Jullan undrade:

Hur funkar det? Är det bara shakes som du får inta nu? Allt annat big no no?

Det är precis så. Jag äter bara shakes, i detta fall modifast. 4 påsar om dagen 800kcal ungefär. Inget annat. Det är no no. Detta då fram till 24:00 kvällen före operation.

Någon som har fler frågor? Passa på å ställ dem.