Skapa ett problem?
Har ett inlägg på tungan, men jag vet inte riktigt hur jag ska formulera det utan att starta en diskussion eller göra någon irriterad. Det är inte det jag vill framkalla. Det jag vill förmedla är mer en känsla, hur jag känner. Hur fel jag tycker att världen är, hur illa vi behandlar oss själva.
En gastric bypass är en överviktoperation, en operation som räddar liv, liv på de som fetman satt sig fast i och som inte ser någon annan utväg. En sista utväg. När motion och rätt mathållning inte räcker till. På de flesta sjukhus är just nu gränsen satt på 40 i BMI, dvs. ca 105 kilo för någon som är 160cm eller 115 kilo för någon på 170cm. Vilket är en relativ hög vikt, och då kan man alltså få en operation genom svensk sjukvård. Vissa sjukhus tar emot patienter privat oxå, som betalar för sig själv. Då kan ett BMI på så lågt som 30 accepteras.
Självklart bestämmer man själv över sin egen kropp. Men att göra en sån här stor operation som det faktiskt är, något oåterkalligt för att man har några kilon extra tycker jag verkar väldigt drastiskt. Då om nån gång funkar ju faktiskt rätt kost, och motion väldigt bra. Jag önskar själv att jag hade tagit tag i det då jag var den där lilla nyblivna tonåringen och kanske fått bukt på min övervikt redan då.
Att känna att man mår dåligt av sin vikt, det kan man ju göra såklart även om man väger 5 kilo "för mycket". Å med det menar jag, för mycket för sig själv. Inte enligt BMIgränser eller annat. En rätt löjligt system tycker jag själv. BMI alltså. Å vill man tänka på vad man äter, gå ner några kilon, ja det ser jag absolut inget fel i. MEN. Nu kommer jag till det jag bli lite lessen av att höra. Att höra från normalviktiga människor.
Ur min synvinkel, som tyvärr har en rejäl övervikt att ta tag i .. ett BMI över 50. Jag skulle nog aldrig rekommendera någon "normal viktig" i mina ögon genom gå en sådan här operation. Utan att leva livet, ändra sina vanor innan det blir försent och resulterar i en sån här grym övervikt.
Det är fruktansvärda köer inom sjukvården att få göra en sån här operation, jag kommer själv att ha väntat i 17 månader. Orsaken till att de höjt gränsen till 40 i BMI är just pga. detta. Att de som faktiskt kan dö av sin övervikt, får denna operation. Detta är livsallvarligt. De är för dessa männsikor som faktiskt är sjuk pga. sin övervikt som verkligen behöver dessa operationer.
Att förneka fetma som en sjukdom det tycker jag låter otroligt ignorant. En ätstörning, vilken som helst är en sjukdom. Det handlar inte bara om en sån "enkel" sak som att vara "lat". Detta är min insikt som sjukligt fet.
Man får gärna tycka annorlunda. Min åsikt är inte lag. Jag vill bara förmedla hur det faktiskt kan diskuteras.
När jag hör normalviktiga säga saker som:
"Gym borde jag också gå på, men jag tröttnar bara på en gång! Jag ska istället träffa läkare och försöka tjata åt mej en gastric bypass!"
"Jag borde oxå gå ner i vikt, funderar oxå på en operation."
"Känner själv att jag borde tappa lite i vikt, men orkar inte, jag tror jag ska be om en operation istället!"
Då blir jag arg. Det förlöjligar något livsviktigt. Det känns som om människor över lag verkar tro att det är nån jäkla diet eller snabb bantningsmetod. Det förargar mig. Å naturligtvis, är man inte i behov av detta, ja då är man heller inte direkt insatt i problematiken. Men det gör ont att höra dessa kommentarer.
Det blev ett långt inlägg detta, å jag vet inte riktigt hur jag ska formulera mig.
Men kort å gott. Min åsikt är: Jag tycker det dumt att ens tänka på en operation om det inte är absolut sista utvägen, och att det inte är till för "normalviktiga" eller som har nått enstaka kilo att tappa. 10-20 kilo klarar man av att gå ner i vikt av ändrad kost och motion. Det är ingen bantningsmetod. Det är en OPERATION. En fysisk omkoppling i kroppen, ett oåterkalligt beslut.
Datumet spikat!
Idag har jag gjort klart denna blogg. Denna del av min värld som kommer att handla om operation, och om tiden efter. Kämpadet efter att nå ner till en mer hälsosam vikt, att få börja att må bra! Längtan efter att orka sätta igång med träning är sååå stor! Vattengympa, spinning, yoga, styrketräning, löpning!! Ooooh längtar!!
Ni är välkommen att följa min väg här via bloggen!
I går ringde jag kirurgmottagningen igen, å tyvärr blir den första tiden inte aktuell för mig. Orsaken är att eftersom det blir en tredje operation, en extra än vad de brukar göra, så vill de ta en operation på någon med lägre BMI. Tänk att även i detta så sorteras man efter hur tjock man är =P Men men, jag vill ju heller inte ha nån operation, där risken är större för mig än på min vanliga inbokade tid! Ne, så jag väntar! Min tid är snart nog ändå. *pirr* Skulle någon avboka innan mig, så kan det hända jag får den tidigare dock. Så man kan inte vara allt för säker. MEN, officiellt å det jag kommer att ställa in mig på är mitt datum, datumet för "pånyttfödelsen" ;) Den nya chansen i livet. Den 9:e December 2009.
Nu är det allt praktiskt som ska fixas innan dess, å det känns skönt att ha lite tid på sig. 7 veckor. Varav de två sista ska jag flyta på modifast. Sen är det lite fix med att ringa gossens rektor, fixa med tider på makens jobb, se till att man har allt hemma som behövs. Ja lite fix. Sånt praktiskt, men sånt gillar jag. Älskar att planera å organisera å fixa upp.
Nu börjar resan!!! =)
Datumet!
den 13 oktober 2009
Min 31:a födelsedag idag! Vid lunch ringde jag upp Monica, bara för att kolla läget. Väntade ju på ett samtal från henne .. å till min stora överraskning så har hon ett datum till mig! MIN TID! Gud, jag kände nästan hur det svartnade framför mig. Vilken känsla! De rosa molnen fick sällskap. Var helt skakis hela dagen sen. Äntligen!!
Jag fick ett officiellt datum, och utöver det fick jag ett eventuellt datum då de skulle försöka göra tre operationen en gång tidigare innan min operation. De skulle bara kolla upp med narkosläkare om jag kunde få den tredje operationen.
Får jag första datumet, då är det mindre än en månad kvar till operation. Får jag det andra datumet, ja då är det två. Oavsett så har jag fått ett datum!!!! Har nog ett par läsare som vet hur detta känns?! ;)
I kväll beställs modifast. 985.- mat för två veckor å lite till. Ska bli spännande!
Post-op kategori.
Operationskategori.
Limbo.
Men, även denna gång var det lösa rykten. Stämde inte alls. Faktum var att sköterskan såg att det inte alls var många innan mig. .. Iiiiiiiiiih! Gah! *hjärtklappning* Hon skulle höra av sig till mig inom en månad lovade hon, å då med en tid! Oh!! =)
Nu sitter jag här, datumet är den 8:e oktober. Hon kommer ringa snart. Nästa vecka? Ja vem vet. Himla spännande är det i alla fall, väntar ivrigt på datumet. Datumet då mitt nya liv startar!!! =)
Så ligger det till .. befinner mig lite så där i limbo ;) Men snart så! Lovar att uppdatera med datum då jag fått samtalet jag väntar på! .... until then ....
Ont.
Länge sedan jag skrev något här, av naturliga skäl. Inget har hänt.
Jag väntar å väntar på ett brev, eller ett samtal.
Snart snart. Hoppas jag!
Just nu är jag så less på att vara detta jag. Less på att vara fet.
Jag har väl aldrig förr brytt mig om vad folk säger, eller ser ut att tänka, eller blickar. Men nu.
Ja nu svider orden illa, blickarna skär som knivar & kommentarer blir som tornar. Jag vet varför. Jag störs av det själv, vilket jag inte gjort innan.
Men snart snart snart får jag hjälp. Hjälp att slåss mot detta monster som kallas fetma.
Jag hoppas att veckorna ska gå fort nu, för nu är det veckor att räkna ner .... det känns inte allt för långt borta. En nystart i livet. Det är precis vad jag behöver.
Titta ni, kasta glåpord ...... en dag .. snart.. blir jag osynlig.
Steg 3 - check.
Idag har jag då varit iväg på steg 3, det sista steget innan placering i den officiella kön inför operation.
Åkte iväg tidigt i morse, skjutsade sonen till dagmamman lite tidigare, och fick sen två goa vänner med mig som resesällskap. Tack! =)
Kom fram i god tid å så fort jag kom innanför dörrarna gick jag före alla som väntade. Inte helt illa! =) Fick träffa en mycket trevlig och glad invärtesmedicin-läkare. Som lyssnade på hjärtat och lungorna samt tog blodtrycket (som dock var lite förhöjt idag) ... Hade förväntat mig en massa mer undersökningar eftersom min vän hade genom gått det. Så jag blev lite paff då vi var klara så snabbt =) Vi pratade lite om ditt å datt, himla trevlig. 40% av min vikt bör jag kunna tappa med hjälp av operationen ... men en del kan även tappa mer! =) Så jag hoppas verkligen jag kan tappa 40% å lite till .. helst faktiskt 45% ;) Det är min dröm. Alltså av min nuvarande vikt, inte av övervikten ... det räknas på lite olika sätt. Men ja, viktnedgång. punkt slut ;) Vi får se, spännande resa!
Frisk är jag i alla fall! Gick igenom alla blodprover som tagits. Kolestrolet kanon, lågt socker. Ja ännu en gång har det bevisats att man inte behöver ha dåliga värden bara för man är fet. Sockret är mer än bra nu! Nästan lite lågt. Men ja, han var nöjd. Inga hinder att operera mig sa han =)
När vi sa hejdå så trodde han att vi skulle ses igen i början av hösten. Å det är ju lite tidigare än jag själv tänkt. Så vi får se. Jag hoppas tiden fram till operation kommer att gå av bara farten nu! Längtar!
Steg 3.
Tidsramen verkar hålla rätt bra än så länge. Jag är glad å lättad.
Förra veckan följde jag med min vän Angela som ska opereras här i april på sista besöket innan operation. Var otroligt skönt att få vara med och ta in den information jag senare kommer att få själv redan innan. Det är inte alla som får den chansen. Jag är väldigt tacksam att jag fick följa som sällskap. Nu känner jag mig själv mycket lugnare inför allt som komma skall, behöver inte gå å måla upp några egna bilder i huvudet. Har alldeles för livlig fantasi.
Idag fick jag kallelse till sista steget inför operationen, en hjärt/lungutredning. Denna kommer för min del ske den 21:a april. Innan dess blir det blodtagning en vecka innan. Så det är inte alls så långt borta.
Jag är så glad att allt flyter på som det ska. Å fortsätter det så så har jag nog min operation i september-oktober som kirurgen trodde. Härligt! Ser verkligen fram emot att få denna hjälp att ta mitt liv tillbaka från denna cancer kallad fetma.
Steg 2 - check.
Igår var jag iväg till Hudiksvall för att träffa dietisten som är steg 2 i allt som ska göras innan operationen. Jag tycker att samtalet var väldigt givande och hon och jag klickade väldigt bra. Känns skönt att ha ett bra stöd därifrån faktiskt.
Vi pratade lite om mina vanor, å hon hyllade att jag äter regelbunda måltider och inte hoppar över måltider. Det gör att det blir lättare att komma in i att äta ofta då man redan har det matschemat i kroppen.
Vi pratade om tiden före, då man "flyter", dvs. äter LCD-kost. Ja ni vet sån lågkaloridrycker. Just i Hudiksvall rekommenderar de att man dricker Modifast. Så nu har jag fått med mig 4 påsar hem att testa lite innan det bli allvar. Å det är en det samma som en dags förbrukning dessa två veckor innan operation. Jag kommer då äta fyra påsar modifast om dagen i två veckor, just för att minska fettet i levern. Till detta ska man oxå få i sig 2 liter vatten eller annan kalorifri vätska.
Vi pratade även en hel del om tiden efter operationen, då "flyter" man oxå i 4 veckor. Men då ska det vara bra med näring i det man får i sig. Det blir då flytande kost så som fil, yoghurt, soppor, mjölk & juice. En dag kommer att se ut ungefär såhär:
Frukost (7:30): 2dl fil, välling, yoghurt eller mjölk
Mellanmål (10:00): 2dl mjölk, fil, yoghurt eller provivasoppa
Lunch (12:00): 2-2,5dl varm, slät soppa
Mellanmål (14:00): 2dl yoghurt, fil, slät fruktsoppa, fruktjuice eller nyponsoppa
Mellanmål (16:00): 2dl yoghurt, fil eller nyponsoppa
Middag (18:00): 2-2,5dl varm, slät soppa
Kvällsmål (20:00): 2dl välling, fil, yoghurt eller mjölk
Och under dagen ytterligare 5 dl kalorifri dryck, och en annan viktig sak man börjar med är 3tsk rapsolja. Det tar man antingen som "medicin" rakt av, eller blandar det i soppa eller liknande.
Efter dessa 4 veckor får man börja äta purékost i 2 veckor. Åter till barnmatsmixandet typ. Då äter man mixad mat till lunch och middag, medan mellanmålen fortfarande består av fil, youghurt eller mjölk, då 5dl av de 2liter "vätska" du ska få i dig bör vara just mjölk/fil eller yoghurt.
När dessa 6 veckor är "över" börjar man ge sig på normalkost. "Myten" med en köttbulle å en liten potatis stämmer inte riktigt. Frukost och mellanmålen består fortfarande av fil, mjölk, yoghurt, välling och kanske en knäckebrödskiva med pålägg eller en frukt. Lunchen består av 50gram (1dl) fisk, fågel, kött eller 1 ägg till 1 potatis eller 1 dl pasta/ris .... till det även ½ dl grönsaker, kokta eller råa och 1 msk mager sås. I början kan det vara att man inte orkar allt, å då är det viktigast att få i sig proteinet.
En måltid ska ta mellan 20-30minuter, i alla fall lunch och middag. Man måste tugga maten väl, och man bör inte dricka till maten eftersom drycken tar plats i den lilla magsäcksfickan.
Det pratades oxå en del om dumping, ett symtom som kan uppstå om man äter feta eller söta livsmedel/maträtter. Detta uppstår oftast i samband med måltid eller strax efter. Det yttrar sig oftast som hjärtklappning, yrsel, sänkt blodtryck, magknip och diarré. Man undviker dumping genom att inte äta för stora portioner samt söt och fet mat. Det är oxå viktigt att dricka emellan måltiderna (du ska ju få i dig minst 1,5liter dryck) för att undvika att maten allför snabbt kommer ner i tarmen. Vila är det som råder "bot" på det "jobbiga". Efter ett tag lär man sig vad man klarar av och inte.
Så ser det ut med kosten innan och efter operationen, säkert nån som funderat lite mer. Nu väntar jag sedan på steg 3. Det är en hjärt & lungutredning, remissen har nått fram dit, men det är lite längre väntetid där. Antar det bli nu i mars-april nångång =)
Steg 2.
Oj redan!
Va snabbt det gick att få kallelse till nästa steg! Trodde jag skulle få vänta jättelänge! Va härligt! Så skönt att allt börjat rulla nu! *glad*
Den 12 februari ska jag åka till Hudiksvall och träffa dietisten där. Spännande.
Fler å fler har även börjat få veta om att jag ska göra operationen.
Min familj å närmsta vänner har vetat länge, redan från början. Men annars har jag legat lågt då jag behövt tiden för mig själv. Men nu är jag ju "ute" och det känns underbart!
Komma ur garderoben.
Ja, nu är det offentligt.
Efter alla dessa år av övervikt och kämpade på diverse kurer, bantande och hetsande så har det äntligen blivit allvar. Jag ska göra en magsäcksoperation.
Det är ett steg som är "drastiskt" i mångas ögon. Många tänker även, varför inte gå ner i vikt på egen hand ? Finns en del avundsjuka med. Samt de som tycker att detta är en genväg till ett smalare liv. Men det är det långt ifrån. Detta är ett tvång att leva ett sunt och smalt liv. Detta är ett hjälpmedel för mig att klara detta. Man kan likväl jämföra det med en som behöver en rullstol. Ska man inte få ha den möjligheten att äga en rullstol om man behöver och att rullstolen underlättar ens sätt att leva.
Redan 2005 tog jag egentligen beslutet att göra denna operation, jag påbörjade allt, prover, samtal osv. Men fick rekommendationerna att skaffa barn först eftersom proverna visade sig vara så pass bra. Lättare sagt än gjort, som många vet så påverkas även fertiliteten av övervikt. Till slut fick vi i alla fall vår guldklimp ... och på något vis så känns det som att jag skulle genomgå allt jag fick genomgå för att bli redo för detta stora steg som väntar.
I somras bad jag om att få sätta igång resan igen, tyvärr kan man ju inte hoppa på där man hoppade av, utan får börja från början igen. Det positiva i kråksången är att de numera opererar närmare hemmet. Så jag kommer att göra operationen i Hudiksvall istället för Uppsala, och det glädjer mig!
Av vikt?
Jag skapar en liten egen sidan för alla diskussioner om vikt. Ja det känns lika bra. Jag har inte velat behandla ämnet alls i min "vanliga" vardagsblogg. Kanske blir det så, i framtiden. Men just nu känns det bäst att ha en egen liten avdelning. Här kan jag skriva av mig alla tankar angående just detta ämne.
Vikt, övervikt, undervikt, viktigt .... jag har alltid fått höra å blivit tjatad på angående min vikt. Tyvärr mycket därför jag bara gett upp. Har bara inte orkat, det känns så meningslöst. Och vad blir resultatet? Jo, ännu mer äcklig extravikt på denna redan svaga kropp. Inte alls bra. Jag vet. Och jag VET hur man ska äta, och ATT man ska röra på sig. Det är bara det att kroppen inte förmår sig. Därav att det blivit en stor jävla fet ond cirkel.
Nytt år, å alla tar tag i vikten. Kanske kan jag då få en liten skjuts ... en skjuts att komma igång. Detta år som ska bli MITT år! Året där mycket kommer att hända. Jag kommer inte ta allt sååå allvarligt. Det har jag inte motivation till just nu. MEN, jag kommer verkligen tänka på vad jag stoppar i kroppen ... jag kommer att kämpa för att ta en promenad när jag slutar jobbet om dagarna innan jag tar mig hem. Det är mitt första mål. Att komma igång med promenaderna! Babysteps för ett stort mål!
080701 Remiss framme
091209 Operation!
